Linux i samtiden - 2022/20232022-12-07 och vidare (nu 14 november 2023)Några Linux-distributioner jag tittat på denna höst, och refererande till åren 2022/2023, i stort sett.
Det jag noterat under åren med Acern, är att operativet gör väldigt litet åt datorns förmåga att återge tex en strömmande film på www.svtplay.se. Datorn orkar helt enkelt inte, oavsett vilket. Å andra sidan är det ytterst få operativ som kör så mycket i bakgrunden att filmen hänger sig, återkommande någon sekund, men visst finns de (Manjaro, Pardus). Skillnaden mellan "snabbt" operativ och ett "trögt" sådant, inverkar bara marginellt på webläsarens filmhantering. Det grafiska skalet verkar inte störa så mycket.
För snart tjugo år sedan använde jag Ubuntu, ihop med andra snygga och snabba distributioner. Somliga kunde göra mig alldeles lycklig (Mandrake, TurboLinux, Corel) och det är väl en sådan känsla jag är ute efter, i mitt inventerande. Har man, liksom jag, startat med Slackwares torftighet 1999, är det lätt att berusas av grafiska gränssnitt.
Mina önskemål tycks envist vara den grafiska hanteraren Mate. Även Xfce fungerar numera, liksom Cinnamon, men dessa två är nödlösningar.
Jag ger guldstjärnor åt distributioner som i stort sett fungerar omedelbart från sin Live-visning (varifrån man oftast kan installera operativet). Live-visningen innebär att man kör operativet i minnet och slipper installera det, för att se hur och om det fungerar.
Häng med:Starta Live från ett USB-minne, se hur operativet räknar upp allt den startar (eller låter användaren se en sorts splash-screen). Sedan går den in i grafiskt läge, och här kan det hända att den förinställda skärmupplösningen inte stämmer med vad skärmen klarar. Inte särskilt vanligt, längre.Nästa hake är att muspekaren visar sig på skärmen, men går inte att flytta åt något håll. Oroa dig inte, men var ganska säker på att den inte kommer att starta senare heller. Mushanteringen kommer tidigt i operativets hantering av anrop (eftersom en seg mus-pekare inte är uthärdlig). Skulle musen ändå fungera, men bli ryckit av resten som arbetar i operativet, så är resurserna för otillfredsställande (tex SalixLive 386). Och skrivbordsbakgrunden fyller skärmen. Håll nu ett öga på övre högra hörnet. Kommer där en informationsruta om att det finns wifi i närheten, innebär det att operativet hittat ditt nätverkskort och installerat det. Här finns möjligheter för att ditt wifi fungerar (Debian 8, någon tidig version, såg routern, utan att kunna ansluta). Några operativ spelar en snutt när de startar (Ubuntu gör det, som MS Windows), men det är inte så vanligt. Fördelen är att du får veta att operativet hittat ditt ljudkort. Och ungefär här märker du om trackpaden är installerad med "klick-knack". Horisontens definition:Önskedrömmen är en uppdaterad PointLinux (den finns fortfarande att hämta därute, men förefaller vara övergiven sedan 2016. Som referens är den i det närmaste perfekt (justeringarna är enkla att göra) för denna lilla studie). Jag är dock tveksam till de uppdateringar som Point annonserar. Distributionen är övergiven, vilket uppdateringarna normalt också borde vara.Pointlinux-mate-3.2-32 använder jag fortfarande lyckligt i min 14 år gamla Acer One (den stödjer Firefox till versionen sommaren 2020 (68,9)). Pointlinux-xfce-3.2-32 använder jag med framgång i min 16 år gamla macbook. Vinnare och favorit just nu (etta):Efter en massa nästan-favoriter, tycks det vara det kända och stabila som vinner (just nu):Debian 11 Mate (med nonfree-drivrutiner). Det som känns trögt med den, är dess storlek (3,7 gb att ladda ner, bortåt 10,7 gb installerad), men petar man lite med Synaptec och Apt-get Remove är den plötsligen runt 7 gb installerad. Mängder av asiatiska fonter, flera internationella rättstavningsprogram och en massa annat, som ligger på lagringsenheten utan att kunna nås via menyn. Kanske är den lite charmlös, då detta är grunden att bygga en snygg distribution på, men egentligen hellre det än att drunkna i märkligheter som jag ägnat mängder av tid på att försöka förstå hos andra projekt. Min V5-Acer kör operativet utan tvekan, medan One-Acern (32-bit) tycker den är för tung, och får istället den äldre Debian 8.10, som är syskon med just Point Linux 3.2). Vackra och stabila distributioner (goda tvåor):EndeavourOS byggt på Arch. Installation offline med XFCE, eller online med mängder av grafiska hanterare att välja på, där mitt önskedesktop Mate finns med. Denna Arch är just nu bäst av dem, enligt mina datorers åsikter. Även om Artix utmanar, liksom RebornOS. Dessa tre är väldigt mycket mer spännande än resten.Endless, debianbased med Gnome 3. Ibland är det så snyggt att jag blir illamående. Gnome 3, alltså, i denna designade distribution. Så långt övertygande, men också i en världsbild där Gnome 3 har något att meddela oss techno-Gnome-2-anhängare. Rocky med Mate. Ska man verkligen gå tillbaka till sina redhat-rötter a la Fedora, är denna ett gott val (från en av utvecklarna bakom CentOS). Vackra och ganska stabila distributioner (goda treor):Artix med Mate. Läcker, liten, snabb som sjutton. En av de bästa kandidaterna för ett snyggt operativ. Senare versioner (2304 och 2305) är långsammare, men mycket behagliga. Ett steg från ivrig tonårsenergi till nästan-vuxet operativ-på-allvar. Däremot fungerar inte allt (repos når inte mitt favoritprogram TNFTP, och det installerade Chromium vill inte starta), vilket är synd.Salix gav ett träigt första-intryck, men det brukar Slackwaredistar ge. Men ändå: Förvånande tydligt och övertygande, trots XFCE (med allt vad det innebär av brister av tvåfingerscrollning). Emmabuntüs, Debian med xfce/Mate är så långt väldigt trevligt, trots en hel del justeringar för att göra det snyggt. Och "knacka-för-klick" är på, från början (väldigt sällsynt). Men egentligen lite för överlastad. Solus med Mate. Mycket tilltalande. God skärmhantering, marginellt med installerade program, och startar snabbt som sjutton. Har sin egen package-hanterare, så mina Apt-Get i terminalen gäller inte längre - och det är ett minus för ett snabbt konfigurerande. Distributionen övergavs under några år, men ska nu vara aktiv igen (nu version 4.4, som tyvärr inte känns stabil). Inget fungerar? Här finns hjälpen:Ubuntu (byggd på Debian) med MATE är så stabil att den blir tråkig. Men mycket övertygande. Fungerar inget annat på datorn så fungerar alltid Ubuntu.Linux Mint är byggd på Ubuntu. Måhända något långsammare, men också gradvis mer kompetent (och i jämförelse, mycket mer nerlastat av onödigheter). Distributioner som roar mig:Antix är skoj, med sina grafiska skal. IceWM är snabb men gränssnittet är lite primitivt.Bodhi-5.1.0-legacy.iso har sin egen grafiska hanterare, Mokshi. Skoj och snabbt, för entusiaster. Bodhi-6.0.0-64.iso senare version än ovan, och en smula träigare. Salixlive64-xfce-15.0.iso-slackware startade snabbt och tycktes känna igen alla mina Acer V5-funktioner, men har begränsningar via sitt grafiska gränsnitts tankesätt. AlmaLinux, byggd på Red Hat. Svårt att säga vad jag tycker om ytterligare en xfce-vy. Det är helt enkelt för långt ifrån vad jag vill jobba med. Av den anledningen bytte jag till Gnome (-classic, som påminner om Gnome 2). Vill känna in operativet, även om jag börjar känna min lite mätt på Gnomes alla "är du säker"-klickanden. Rocky byggd på Red Hat. De är lite lika, dessa två, Rocky och Alma. Rocky har Mate från början, och så får jag åter denna känsla av att detta kan vara något intressant. Men berusande är det inte. Men nästintill övertygande. Sparkylinux var instabilt till min nyaste dator, och lite fladdrigt i Acern, men i övrigt påminner om vackra Pointlinux. Kan vi hoppas att SparkyLinux kommer att bli stabilare framöver? Den är mycket nära Point-perfektum, baserat på Debian. Uppdaterad det senaste året med en marginell skillnad, så det fladdrande osäkra verkar det bara vara jag som ser. Jag gissar att man lagt en större bakgrundsmotor med högre prio än den omedelbara användarupplevelsen (jmf Pardus). Trisquel 10.0, byggd på Ubuntu med Mate, hade problem med mitt nätverkskort, men jag minns inte vilken dator det var (Sony Vaio fungerar alldeles utmärkt med denna snygga distribution). Den är byggd på Ubuntu, och mycket riktigt saknar den programmet Gparted som jag använder mycket ofta. Trisquel-mini_10.0.1_amd64.iso är menad åt svagare datorer. Egentligen intressant, tror jag, trots netbook-anpassningen i webläsaren. Emmabuntüs "för seconhand-datorer", säger franska Emmaus. Debian-baserat och förvånande lätt i sin xfce-variant. SVTPlay visade glatt (i sin "spara bandbredd-inställning") adventskalendern utan det minsta lilla ryck. Och mängder av små linux-program i sin basic-upplaga (där den stora distributionen är över 16 gb). Mycket intressant, verkligen. Fungerar bra med efterinstallerade Mate. Pardus från Turkiska staten. Debiab med xfce. Ursprungligen ett bygge ihop med Solus, men turkarna valde senare Debian. Stadig, snygg, går enkelt med efterinstallerad Mate (men det var tydligt att den hela tiden jobbade i bakgrunden. Saker gick alldeles för långsamt, både i webläsare och office). Debian 11 med Mate med en massa drivrutiner, och denna Fabriks, vilket är mitt smeknamn på den, konkurrerade lätt ut Pardus i hastighet. Minsann. Debian 12 med Mate börjar bli långsam på min snabba Lenovo. Det är en liten men tydlig skillnad mellan 11 och 12. Mageia (från mandriva och mandrake) har ett självförtroende som smittar av sig. Ursprungligen härstammande från RedHat/Fedora). Finns som 32 och 64bit. Något med denna RME-dist gör mig på gott humör. Intrycket är mycket gott, trots xfce. Men alldeles för tung för min 32-bitars One. Topp 4 distributioner baserade på Arch Linux:EndeavourOS är byggt på Arch. Stadig och förtroendegivande. Eftersom jag inte roas av en "slackware full-year 1998"- installationsmotor, är denna dist den bästa hittills för oss som vill ha en gnutta kontroll på det vi tvingas arbeta med i vår dator. Så långt den näst snabbaste av dessa based-on-Arch.RebornOS (2023-10-23), byggd på Arch (väljer Mate i installationen), med mängder av grafiska hanterare när man gör en online-installation. Därtill väldigt definierad karta om vad man vill ha installerat. Jag lät min processorsvaga Acer göra en seriös installation, med efterföljande bruk, och lyfte lätt ögonbrynen: Detta är bra, mycket bra. Hade denna dator varit min ordinarie, hade jag stannat med RebornOS i denna version. Chromium kör SVTPlay med marginella pauser, och det borde väl räcka för ett normalt användande. Manjaro är så bra, att jag studerar övriga Arch-distar. Något med stabiliteten, med ett självgott arbete i botten. Men den har mycket att arbeta med i bakgrunden, och det stör upplevelsen. Jämfört med andra operativ (på en snabbare dator) syns det fortsatt tydligt att Manjaro är alldeles för tungt för att kunna dölja det. Garuda, också Arch, har ungefär samma problem, Arch med Mate, är mycket snygg. Den är ganska trög, med alla dessa mängder av installerade program. Referenssidan SvtPlay instämmer: Datorn får jobba hårt med fotbollsmatchen. Ytterligare några ArchArtix (2022), byggd på Arch, med Mate. Snabbast att starta, och snygg. SVTplay är inte riktigt lika snabb som de snabbaste konkurrenterna, men acceptabelt. Krångligt att ordna wifi (version 2022-något, men den blir bättre senare), men inte alls omöjligt (antingen vänta på Connman, som verkar vara på lunch, eller "ip link set wlan0 up" och sedan "iw dev wlan0 connect Mobilen" - där Mobilen var min mobils utdelade nätverk utan lösenord. Denna konstruktion fick fart på Connman, som loggade in på husets bredband. Nästa gång man startar operativet loggar den in automatiskt). Kör sedan kommandot "pacman -Sy pulseaudio" så finns det ljud till SVTplay också. 4,7 Gb är hela paketet installerat på disk, vilket är mindre än hälften av de andra. Notera att senare versioner är större, men stadigare.Arcolinuxb-dusk-v23.11.03 (arch och xfce) är en grafisk Arch-installerare, där live-versionen berättar att jag har både mus, wifi och ljud. Installationen ger mig mängder av alternativ att installera, med få förinstallerade program, andra än de jag valt själv. Installationen föredrar en tom hårddisk. Exton Arch var min första arch-distribution, och av den anledningen är det lite sentimentalt att nämna den. Något trassligt i live-versionen, minns jag (men svagt). Archcraft, byggd på Arch i syfte att vara "super fast". XFCE eller LXDE. Nåja (något av ett pojkrum därinne. Dock ambitiöst). Archman, turkisk, byggd på Arch med Mate. Bootar, men fastnar sedan. Parabola och Hyperbola vill inte boota på Lenovon, men Acern klarar dem. Inte särskilt spännande, någon av dem (de är mycket lika, därav grupprecensionen). Några roligare ArchMabox-linux (23.07-Istredd-230729-linux61) är en version av Manjaro. Dock betydligt snabbare, tycker jag. En något annorlunda grafisk miljö. Skoj, väl fungerande, men inte direkt i min smak.Archbang (summer-0508) med XCFE (men med gömd meny och inställningsmöjligheter) är lite svår att förstå meningen med. Dock snygg och känns stabil. Archcraft (2023.07.05), uppdatering sedan förra testet, fortsätter att vara ytterligare en pojkrumskonstruktion. Menyraden längst upp, berättar en massa uppdaterade siffror om systemet, vilket ger en massa larvigt fladder i ögonvrån. Well, det kanske går att stänga av. Bluestar-linux (6.4.3-2023.07.17) använder KDE som grafisk hanterare, och det blir allt mindre intressant för mig, märker jag. En annan gång kanske jag ger den lite mer tid än några minuter. Cachyos (230806) tog så lång tid på sig att starta att jag trodde något var fel. Gnome är på sitt sämsta humör, ohyggligt trögt och trist. Obarun (2023.02.12) med det grafiska JWM fungerar utmärkt med den underliga editorn Geany (som jag nästan förälskar mig i). Gnänssnittet har ingen grafisk inställning för att ändra tangentbordslayout, och inte heller inställningar till musplattan, men eftersom det mesta ändå fungerar efter en mycket snabb boot av operativet, förlåter jag den mycket: Wifi och två-fingers-scroll med musen, utan diskussion (vilket alla distar klarade). Liya (v7.1.1) med Cinnamon gör mig på gott humör. Detta är riktigt vackert och skoj, trots de inledande Emojis som kompositören tycks väldigt stolt över. Startar snabbt och förtroendeingivande. Så långt den bästa distributionen av dessa sju, utifrån mitt konservativa tyckande om den grafiska miljön. BSDVarför göra det lätt för sig?FreeBSD tycks vara grunden för mer användarvänliga distributioner. Originalet startar bra, men det sägs redan från början att något grafiskt gränssnitt får man ordna själv, efter att Base är installerat. Ingen Live-version, alltså. OpenBSD startar också lätt. Med samma begränsningar som ovan. NetBSD instämmer. GhostBSD med Mate (baserat på FreeBSD) är snabb och snygg, men på mina datorer (som har 4Gb arbetsminne) räcker det helt enkelt inte till. Hela distributionen lassas upp i RAM, och det är väl därför den är så snabb. Därtill fungerar allt på den lånade Sony Vaion. NomadBSD är syskon med GhostBSD, och lite skoj att studera, då de förutsätter att man kan öppna ett terminalfönster och fixa de eventuella problemen. Nomad går att köra helt på USB, inklusive de ändringar man gör. Därtill relativt snabbt och en hel del underhållande. HelloSystem är något så kul som ett försök att se ut som MacOS (som också härstammar från BSD), och detta är en beta (version 0.8), men ack så skoj. Allt fungerar och gör det vackert (Sony Vaio säger hurra, medan Lenovons mus inte fungerar med någon BSD ännu). FreeSBIE vill inte låta sig boota på USB, men det ska jag försöka lösa med en UnetBootin (eller något). UnixMan kan väl kolla på The Real Thing medan man ändå håller på.I min dataungdom jobbade jag vid en Unixterminal i det transportföretag jag hjälpte till att trafikleda, och där började jag intressera mig för något annat än det härskande MSDOS (och sedemera MacOS, Windows, Symphony, OS/2 och så småningom Linux). Jag fick en packe CD-skivor (runt år 2000) med Solaris som jag aldrig testade (märkligt nog). Solaris blev sedan OpenSolaris, och ur denna utveckling illumos, som spretade vidare åt OmniOS, Tribblix och OpenIndiana. Denna sistnämnda har just snurrat ett varv på min lånade Sony-maskin (eftersom min Lenovo inte ville starta ordentligt med detta operativ) och jag blev så behaglig till mods av det mesta på den (med det grafiska gränssnittet Mate) att jag ignorerade att den inte var helt kompatibel med datorn. Inte särskilt många program fungerade, särskilt inte stödet för wifikortet. Men vackert var det. Tribblix startade, men jag lyckades inte få igång dess (eventuella) grafiska gränssnitt. Starttid, från grub till att hårddiskens lampa slocknar:Solus med Mate på Sony Vaio: 63 sekunderEndeavourOS med Mate: 66 sekunder Debian med Mate (fabriksdistribution): 71 sekunder Emmabuntus med xfce: 81 sekunder Rocky med Mate: 81 sekunder Linux Mint 21: 1 min, 42 sek Debian 11 Mate på Acer V5: 67 sekunder
Linux Mint 20 på Lenovo: 18 sekunder
Från USB startar Artix Mate
Från USB startar EndeavourOS med Mate
Hämtade, snart testade, distributioner:OpenMandriva KDE ska bli spännande att jämföra med Mageia, trots att KDE inte alls är min grej.Överkurs - 32-bitarsoperativ:Jag har två aktiva datorer som båda använder PointLinux 3.2 just nu. En Macbook och min Acer One. Så långt i testandet är det One som fått prova det mesta, liksom Debian och Mageia. Frågan är om det är hopplöst, projektet att uppdatera dem från 2016 (Firefox går att manuellt uppdatera till 68,9 (från år 2020), utan andra uppdateringar av tex libc6).Emmabuntus trodde jag länge på, men det blev nästan löjligt. Min One har bara 1 gb arbetsminne, och då fungerar det inte med mängder av program som startas i bakgrunden. Istället inventerade jag Debian Mate, från version 7 (stöder inte uppdatering av webläsaren Iceweasel längre. Men allt annat fungerade, liksom wifi och trackpad), version 8 (uppdaterbar Firefox, till version 68,9, vilken stöder det mesta), version 9 (inte längre stöd för trackpadens inställningar, och vissa datorers wifi), version 10 (underbar, dock för tung för the One, och installationen havererade. Inte stöd för wifi på en Ideapad-32). Åttan är intressantast, så jag testar (nästan) alla. Någon installerades fram till nätverkskortet, som såg routern men kunde inte ansluta till den, andra lägger av på olika ställen. Det sista avslutande försöket med version 8.11 (från 2018) gav frukt, trots att distributionen inte längre går att uppdatera (bortsett Firefox, från version 52 till 68,9, dvs 2017 till 2020. Version 91 installeras till hälften, med några errors). På en skrivdator med nöd-websökningar, må jag vara rimligt nöjd med projektet. Debian 8 är nästintill identisk med Point Linux 3.2, så frågan är vad man vinner på att byta. Istället letade jag efter uppdaterbara gamla distributioner, och Ubuntu har faktiskt några. Version 14 är inte längre fungerande, men 16 är det. Något nyare än Point, och går att uppdatera. På mina (numera två) One fungerar de mycket bra och kan använda svtplay på ett anständigt sätt (Chromium rekommenderas för att se film). Lubuntu är snabb att hämta och starta, uppdatera den med Mate så blir den uthärdlig. Distributioner som jag testat men slängt ut:Parrot, byggd på debian, med säkerhet och kryptering som marknadsföring, tyckte jag inte om.Void (ett vackert namn). Inspiration från BSD, packagemanagern XBPS är grejen för sådana som intresserar sig för sådant. Ubuntu med den grafiska hanteraren Budgie har en koppling till Solus. LXLE, byggd på Ubuntu, grafisk hanterare är LXDE och menad som lättviktsoperativ. Peppermint, byggd på Debian, via Devuan, med XFCE. Elementary, byggd på Ubuntu, är däremot trist och Mac-ig (där Endless Linux visar hur det ska göras). Linuxlite, byggd på Ubuntu med XFCE och menad för nybörjare. NixOS om att konfiguera installationen. Något att studera, innan jag tar hem den. Nå, den är redan här. Ska jag installera Mate på den, eller vad? Kaisen är en verktygslåda för datorn, snarare än ett skrivbord. Fransk. Debian Lite 7 är mycket gammal och inte användbar längre, om man vill använda webläsaren. Debian-live-11.5.0-i386-mate.iso finns med "NonFree" drivrutiner. Testa den. Mycket bra. Men min Acer One tycker den är för trög. (Bunsenlabs) lithium-3-amd64.hybrid.iso är ett mini-os, som ändå inte får någon större fart på webläsaren. Lubuntu-18.04.5-desktop-i386.iso har en grafisk hanterare som gör mig deprimerad. Fedora-Mate-37-1-7 har denna lilla tvekan i sig som jag inte tycker om. Som att något arbetar i bakgrunden, behöver vänta, medan jag vill något annat. OpenSuse jobbar, och jag sitter på kontorsstolen och vet inte riktigt vad Suse ber mig om. Normalt för en slutanvändare, men den gruppen räknar jag mig egentligen inte till. Dock: Deras Live-distar är små och snabba, även om de påpekar att Live bara är en demo. Men ändå. Salixlive-xfce-15.0.iso-slackware är kanske ett alternativ för min Acer One. Nej, den är alldeles för trög att se svtplay med, på min Acer One. Tycks också arbeta i bakgrunden, men vet inte med vad. Mx-linux, debian med xfce, fungerar bra med Mate, men ger en känsla av att något inte är helt okey. En sorts tvekan ibland. Musen känns överdrivet nervös. KaOS med KDE, ska vara ett eget bygge runt just den grafiska hanteraren. Ej mus på Lenovo, men allt fungerar på Acern. Alpine - en minidist. Svårt att säga vad det är den egentligen gör. Jag önskade ett grafiskt gränsnitt, men fastnade i ett inloggningsförfarande. Och inloggningsuppgifterna tycks vara gömda på Alpines hemsida. Normalt brukar det vara ett tecken på att man inte behöver dem, men detta gäller inte Alpine. Slax-slackware bygger på moduler. Bootar inte, och då blir jag bara trött. Ibland kan det räcka med att sätta en boot-flagga på usb-minnet, andra gånger räcker inte ens det. Elive, byggd på debian, och hävdar att distributionen fungerar på en femton år gammal dator. Men, något i tilltalet får mig att rynka pannan, och istället leta bland Debians gamla distributioner. Q4os, debian med Trinity Desktop, finns med live för 64-bitar, men bara installation för 32. Live-versionen berättade att detta är väldigt likt gamla Windows, med tydliga rötter i KDE. Och tvåfingerskrollning fanns inte. Oracle Linux. 9 GB i nerladdning, och sedan har vi en mängd olika servervarianter att välja på. Så jag valde Workstation med Gnome, och det var långsamt i starten, men annars upplevde jag det lika tråkigt som vilket SUSE som helst. Spiral Linux 11 är hur snygg som helst, men varför har man lagt mus-rutinerna så långt bort. Musen tar en paus när man inte använder den, och det gör hanteringen förfärlig på en Acer Aspire V5 (1 Ghz). Ett operativ som bootar så snabbt att jag måste se om det går att fixa på ett annat sätt. Distributioner som har problem med mina datorer:PCLinuxOS med Mate vill inte fungera med någon av mina skärminställningar. Och sedan klagar den på att den inte hittar sig själv.Zorin-OS-15.3-Lite-32-bit.iso är något för komplicerat under ytan. Operativet låser musen, medan det jobbar i bakgrunden. Därtill har man flera betal-alternativ på sin sida, vilket strider mot hela tanken med Linux. Trisquel 10.0 hade problem med mitt nätverkskort, men jag minns inte vilken dator det var (Sony Vaio fungerar alldeles utmärkt med denna snygga distribution). Devuan är inte kompis med min nyaste dator, men testades på de äldre, och musen hängde sig efter en stund på min Acer One. Mageia (från mandriva och mandrake) med Mate har problem med att starta på Sony Vaio. Cinnamon och xfce fungerar utmärkt. Mageia med Mate på 32-bit krånglade på en mängd sätt. PureOS, debian med gnome, gav ett fantastiskt gott intryck när jag använde det från Live-USB. Men vid installationen (två gånger efter varandra) havererade något, och hårddisken fick räddas av mitt goda humör. Partitionen installationen gjorde var alldeles för liten, så måhända är det där felet ligger. Måhända forskar jag vidare, om jag inte hittar någon annan stabilare distribution. Efter att skärmspararen låste skärmen havererade något och jag slängde ut den. NomadBSD känner inte igen Lenovons trackpad. Artix, byggd på Arch, med Mate. Oerhört snabb och snygg. Ej wifi på Lenovo/Acer/HP utan större ansträngningar. Och en kort annonsering om att operativet inte riktigt gillar att kopiera från externa enheter. Snal är byggd på Arch med en enkel grafisk hanterare och en webläsare, för att köras på USB. Nej, bootar inte. Archman, turkisk, byggd på Arch med Mate. Bootar, men fastnar sedan. Arcolinuxl-v22.12.02-x86_64.iso (arch och xfce). En senare version hade inte stöd för musen på min Lenovo. Gentoo kompilerar programmen lokalt för den enskilda installationen, istället för att servera färdiga program. Nej, det verkar inte fungera på min Lenovo. Calculate Linux, byggd på Gentoo. Nej nej, denna fungerade inte heller. GhostBSD går inte att starta på min HP, men utmärkt på några andra datorer (liksom Acern). Snygg live, med Mate, men installationen (installerad från live) går inte att starta på min Acer/Lenovo. Utan Live:Archlinux har en ytterst teknik-löjlig installationsmotor, men söker man på nätet finns det hjälp. Ingen Live.Archstrike-2021.12.31-x86_64.iso är utan Live, så inte denna gång. Väntande eller för evigt ignorerade distributioner:Pop!_OS baserat på Ubuntu och gnome.Linuxfx baserat på ubuntu och cinnamon. EasyOS tycks vara inspirerad av PuppyOs. Puppy ska arbeta helt i ramminnet. Lättvikt, således. Tails, Debianbaserat säkerhetssystem. CentOS, RedHatbaserat, upphörde, och utvecklaren skapade Rocky (rekommenderad härovan). Nitrux, byggd på Ubuntu och KDE. Marknadsförs med sin design. SmartOS körs live från skiva/usb - bara. Kodachi, Ubuntubaserat säkerhetsOS. ALT rysk rpm-dist (RedHat). ReactOS, som vill vara den felande länken mellan Windows och världen. Kali (testing tool) hoppar jag över. Blandade osedda distributioner:EuroLinux, polsk Linux, byggd på RedHat. Finns som betalversion också.Qubes med betoning på säkerhet. Deepin, byggd på Debian, kinesisk. Använder sitt eget Deepin Desktop Environment. Voyager, fransk, byggd på Ubuntu. Absolute, byggd på Slackware, med iceWM-grafisk hanterare. För svagare maskiner, påstår de. Gecko, byggd på OpenSuse. AV Linux, byggd på MX Linux (se ovan). XFCE, både 64 och 32-bit, samt live. 4MLinux, polsk, med JWM grafisk hanterare, och en prägel av Gaming. Oracle, byggd på RedHat, är distribuerad av just företaget Oracle. Tiny Core, är mini-mini-mini. Feren, brittisk, byggd på Ubuntu. Syftet är snygg och enkel att använda, skriver de. MakuluLinux, byggd på debian. Ett sorts designexperiment. KNOPPIX går bara på skiva/usb. Clear Linux ska vara byggd särskilt för Intel, står det. Och IT-professionella. ExTiX, byggd på Ubuntu av Exton (som låg bakom min första live-Arch). DragonFlyBSD, byggd på FreeBSD. Siduction, byggd på Debian och är en live-dist. ROSA, rysk utveckling av den franska numera nedlagda Mandriva. Haiku, byggd på (inspirerad av, skriver de) BeOS (som jag minns från 2001). Inte Linuxkärna, alltså. NuTyX, franskt bygge från Linux From Scratch - ett hjälpmedel att bygga sin egen dist. ArchLabs, byggd på Arch, inspirerad av Bunsenlabs lättviktsdistributioner. Robolinux, byggd på Debian med Gnome/XFCE, med Popcorn Time och Stealth. JingOS, byggd på Ubuntu för i första hand tablets ("paddor"). Porteus, bara live från skiva/usb. Byggd på slackware.
|