Jag hade redan sett detta hus, men på en helt annan plats. I stort sett identiskt, med samma omedelbara obehag.
    Förmodligen bodde det samma människor i husen intill, med underliga ambitioner. Jag vill åka hem, säger huvudpersonen. Glöm det, säger vi.
    Boken skulle ha blivit utgiven i augusti 2022, men saker liksom drabbade mig och oss, med borttappade utskriftstoner och manus som försvann. Nå, ingen panik, sade vi. Sedan kom världen ifatt oss och ytterligare ett nytt kapitel har börjat.
    Massor av sidor. 282 stycken.

Det Ofrånkomliga Motgiftet - Berget Info förlag 2020 Denna min elfte bok fick en helt egen färg som jag inte hade så mycket att göra med. Eller kanske en form. För många år sedan ville jag ha hjälp med mina omslag, men den förste konstnären var nog ständigt deprimerad, medan den andra konstnärinnan ifrågasatte tanken att överhuvudtaget skriva en roman. Tredje gången gillt. Nästa omslag gör jag till hennes bok.
    Romanen lånade en tanke från den förra dramats diskussion om geografi: Vad händer om allt utspelar sig i grannskapet, på synnerligen kända platser (åtminstone för mig)? En väldigt lokal historia om moral och längtan. Eller rädsla för det man inte känner till.

Historien serverades mig av en bunt människor som på olika sätt utsatte sig själva och andra för engagerande funderingar och teorier. Så jag beslutade mig för att intellektuellt försöka sortera och gradera innebörden av attraktion för att mer förstå vad allt handlade om, i denna myriad av skilsmässor.
    Och så fick jag en roman som tycktes kunna fortsätta i all evighet. Jag visste hur den skulle sluta, men romanen lade in slutet redan efter några dussin sidor. Ha, sade jag, då slutar den såhär. Icke, sade romanen. Och så höll vi på, alltmedan det mesta var som en barfotavandring i grov sand.
    Får läsaren svar på alla frågor? Absolut inte.
    256 sidor utspelar sig mest i södra Södermanland.

Den Sista Framtiden - Berget Info förlag 2019 När färgerna ska fördela sig på tio nivåer börjar det bli svårt att vara specifik. Grundfärgerna är upptagna. Det gör att de äntligen är fria att blanda sig med varandra på ett ändamålsenligt sätt, och det må vara hur det ser ut för denna tionde bok (på trettioett år).
    Romanen började skrivas medan jag ännu bodde i Skåne men skrivarplatsen var som så många gånger tidigare på Berget i norra Östergötland. Jag startade snyggt i februari, tog en paus efter ungefär femtio sidor och lade på dagen ett år till att avsluta Skåne innan jag fortsatte skriva.
    Ibland är tillfälligheterna osannolikare än vad man kan föreställa sig.

Romanen fick sin idé för många år sedan då jag läste en tidningsartikel om en kvinna som måste ha haft en förfärlig otur. Det har vi alla, återkommande, och denna gång blev jag nyfiken på vad som hade föregått katastrofen.
    Utan större problem lät jag romanen guidas av en man som på fullaste allvar ansåg sig ha något att tillföra mänskligheten. Och visst hade han fullständigt rätt i den övertygelsen.
    Denna roman kommer att göra läsaren glad, det vågar jag nästan lova. Och inte en endaste hund dör på de 204 sidor den berättar om varför man aldrig ska ge upp.

Efter Vatten - Ochsåvidare Förlag 2006 Vad är det blåa femte i mitt liv?
    Den femte bok jag gav ut hade en hel del stora förväntningar från mig. Jag vet inte riktigt varför men det tycktes som att det nu var på allvar. Men Efter Vatten var den första roman jag skrivit med vänster hand samt utan att ha en cigarett i munnen, sittande i en plaststol på fjärde våningen av ett hotell i Playa de las Americas på Teneriffa. Ett av mitt livs sällsynta fullprisresor på tre veckor och främst ett försök att se hur invalidiserad jag verkligen var. Och om jag kunde skriva utan cigaretter.

Efter Vatten är en historia om en man utan egen kropp. Själva romantanken är enkel och okomplicerad: How about att vara medveten och övertygad om att den kropp man har faktiskt inte är ens egen?

Gissningsvis var romanen inspirerad av att jag just då försökte komma underfund med vad som var kvar av min egen kropp, efter den våldsamma motorcykelolycka som kostade mig armar och ben och snudd på mitt liv. Men också inspirerad av en konversation jag kort innan skrivarresan hade haft med en psykotisk ung man vars värsta morgnar var när han vaknade och inte kände igen sig själv.
    Min romanfigur kände igen sig - men ansåg att den han såg var någon annan. Vilket var ett val jag gjorde eftersom det fortfarande var greppbart ur ett identifikationsperspektiv och bevisligen ett tecken på att varken jag eller min romanfigur var särskilt psykotiska.

Denna min femte bok trycktes i etthundra ex och skulle spridas för vinden. Jag skickade in en bunt till dagspressens kultursidor och jag sålde den för ett pris som var hälften av vad varje bok hade kostat mig.
    Boken är i första hand en sorts idéroman där många av tankarna skulle återkomma i senare romaner, men då i ett mer uttalat sammanhang. Efter Vatten jobbar med sin existens och tar fasta på det som skiljer oss levande från oss döda. När en katt håller på att dö, kan man höra den kurra - trots att den är skräckslagen. När en människa av manligt kön är nära slutet får han stånd.

Länge ansåg jag att den handlade om skärselden på ett plan. I stort sett tror jag på dess världsbild - vilket är ganska självklart eftersom jag skrivit boken. Det viktiga med romanen är att det inte alls handlar om någon återfödelse - så var inte rädd för det religiösa: Efter Vatten är en städad liten roman som nonchalerar lösa trådar och tar oss med ut i motsatsen till Alltet.

Godnatt, Gunnel - Alba Förlag 1988 Den första. El primero. The first.
    Godnatt, Gunnel skrevs under en mycket målinriktad skrivarresa i södra Spanien under några vintermånader, renskrevs med samma energi (på den tiden hade jag inga datorer) och skickades till två förlag - varav Alba svarade efter fjorton dagar med ett brev adresserat till Författaren Torbjörn Skog.
    Debutens alla detaljer är förvånande tydliga, fortfarande efter 31 år. Det är ännu längre sedan än halva mitt liv.

Godnatt, Gunnel beskriver en människa utan att be henne berätta själv. Tre närstående personer ger sin version av henne, av varandra och inte minst sig själva. Och en hund.

Det finns många val jag gjort i mitt liv som jag återkommande refererar till - men vad det gäller tiden runt debuten med Gunnel minns jag inget sådant. Jag skrev en roman som jag gillade och trodde på, fick den utgiven, blev författare. Sprang på en massa författarevenemang och sålde mina gratisex till arbetskamrater i det budbilsföretag jag jobbade för.
    Undrar vad jag idag trodde skulle ha hänt då, om det funnits något att välja på.

Evangelium - Ochsåvidare Förlag 2008 Den sjätte av mina böcker är Evangelium som förvånade mig med att vara så lättskriven. Ju mer jag skrev, desto mer talade romanen till mig. Ungefär som det var att skriva förr - innan alla perspektiv och händelseförlopp skulle hanteras långt innan de inträffade.
    En historia om Jesus har naturligtvis alla färger. Enkelt och vackert.
    Det var först när mina läsare hörde av sig med de märkligaste synpunkter som jag förstod att den anspråkslösa historien om Jesu kärlek tillhör alla människor som känner till den - oavsett om de tror på den eller inte.

Evangelium är en långt snyggare historia än den Johannes, Matteus, Markus och Lukas berättade. Av någon anledning utspelar den sig delvis i Eskilstuna och Vingåker men det stör inte min version av Jesu liv särskilt mycket.

Det måste sägas med bestämdhet att Evangelium förändrade mitt sätt att se på detta med att Tro. Jag började förstå så viktig religionen faktiskt är och så fattigt ett liv kan te sig utan något att tro på.
    Nu har det dock visat sig att alla tror på något men ibland föredrar att kalla det för något annat. Vilket inte gör något alls, så länge man inte är rädd.
    Var inte rädd, särskilt inte för att misslyckas - ehuru chanserna är oändliga.

Samtal Med Joseph - Berget Info Förlag 2014 Åtta har en något blandad färg - som turkos. En flerfärgad matta, en flagga. Långa remsor av färger som tillsammans blir något åt det turkosa hållet. Åtta är nog egentligen mer en geografisk plats. I norra Afrika, i Marocko, finns det många åttor och de ser ut som skorpioner. Vad har en skorpion för färg? Ungefär samma färg som en åtta.
    Min åttonde bok, Samtal Med Joseph, ställde så höga krav på mig att jag blev rädd för den. Inte till en början, men allt eftersom jag arbetade med det andra och tredje kapitlet (av totalt tre) förstod jag att detta var svårare än någonsin.
    Man skulle kunna beskriva det med en dialog:
  - Du är allt för mig - jag älskar dig. Älskar du mig?
  - Vad menar du?

Samtal Med Joseph handlar om de positioner man upplever sig ha gentemot varandra, och när dessa knuffas undan blir det förvånande gränslöst. En moder-fader-son-historia med rak kronologi.

Det tog fyra år att slutföra denna roman.
    Inte så att det var svårt att fortsätta på den: den hade svårt att begränsa sig, trots att historien var så enkel.
    Alternativt var den svårare än jag kunde medge - och med en bunt lektörsomdömen i min hand hyrde jag mig ett hus-utan-toalett utanför Vimmerby och bestämde mig för att gå till botten med romanen.
    Ingen nästan-färdig roman kan motstå en sådan uppmärksamhet.
    Samtal Med Joseph är den första boken på det egna förlaget Berget Info (2014).

Borta Bra - Ochsåvidare Förlag 2003 Gult är det tredje, giftigt och fullständigt livsfarligt.
    Min tredje bok Borta Bra var mycket riktigt det farligaste jag skrivit, på den otäckaste plats jag inte hade kunnat föreställa mig innan jag åkte dit: Agia Napa på ön Cypern. Med en förskärare i innerfickan försökte jag räddhågsen leta skrivro och stå ut med att jag för en gångs skull var så ensam att det skrek i mig. Självklart höll alla på ön ett hälsosamt avstånd till mig, vilket man gör till alla människor som är så ensamma att till och med gatuhundarna undviker dem.
    Men inte katterna: Jag fick besök i rabatten utanför mitt hotellfönster av några tuffa kattungar och jag hade middagssällskap av en skygg vuxenkatt mellan mina fötter när jag var som värst längtande efter sällskap.

Borta Bra är en nervös historia om den kosmiska konspirationen - om sådant man varken hör eller ser men som är där hela tiden. Tro inte att allt är tillfälligheter, särskilt inte när det gör ont.

Borta Bra är en allt-på-en-gång-historia som inte på något sätt brydde sig om lektörer eller recenscenter. Det mesta är bara obehagligt och sorgligt vilket gjorde att jag fick en ny typ av läsare som kunde stå ut med att folk gick sönder på löpande band. Själv orkade jag bara läsa ett kapitel i taget när jag arbetade med manuset.
    Den dagen man börjar filma mina böcker är jag nog mest nyfiken på hur man ska hantera romanen Borta Bra.

Jag Sjunger När Jag Lyssnar - Ochsåvidare Förlag 2010 Grönt är det sjunde ordet: vissa siffror har en egen färg och denna färg är helt klart grön.
    Romanen Jag Sjunger När Jag Lyssnar har en av de här märkliga skrivarperioderna som efteråt är så svår att förstå sig på. Intensivt och med den sista energi jag kunde uppbåda, vilket gjorde att jag plötsligen hade övergett förmiddagsförfattandet och skrev på den delen av dagen där det fortfarande inte fanns särskilt mycket annat än eftermiddagsångesten.
    Jag hade också fått för mig att skriva utifrån en känd och beskriven miljö: Skanstull i Stockholm - jag, som avskyr miljöbeskrivningar. Denna roman är nära-döden på ett nytt sätt. Psykotiskt, alkoholiserat och gränslöst.

Jag Sjunger När Jag Lyssnar handlar om en kvinna vars liv får en tydlig skarv som i sak förändrar allt och absolut ingenting. Det är en historia om hopp - men inte särskilt mycket kärlek.

Mina lektörer ansåg att denna min sjunde roman var den bästa jag skrivit och ingen ifrågasatte romanens struktur som i mycket lånat ett sätt att tänka som jag tycks återkomma till i alla mina romaner: Var inte orolig - det händer ändå, oavsett vad du tänkt dig.
    I stort sett samtliga platser som beskrivs i romanen existerar i verkligheten, och det var en ny dimension i mitt skrivande. Därtill hade jag stora förväntningar på marknaden och läsarna med denna roman - också. Den är helt klart med på min tio-i-topp-lista över de bästa böcker jag skrivit.

Spår - Berget Info Förlag 2015 Nummer nio är ljust brun och en mycket långvarig roman som dels var ungefär lika tidsmässigt utdragen att skriva som dess mer kladdiga förlaga. Dock denna gång ett uträkningsbart problem med andliga undertoner. Och istället för att försöka vara förutsägbar återgick jag till ett författande som refererade till sig självt.
    Mina lektörer sade adjö och föll ifrån. Nästan alla. Spår var inget för veklingar på den tiden, men jag drabbades av tvivel och skrev en roman om just tvivel istället för att räkna ut världen. Sedan skrev jag en roman om hur världen räknar ut - eller bort - oss. När det var gjort återgick jag till Spår igen och konstaterade att författande faktiskt är religiöst på allvar: En kraftfull roman låter sig inte glömmas bort.

Spår är den inte helt enkla konsten att räkna ut varför och hurdå. Men mest är det ett överflöd av siffror och var framtiden egentligen kommer att finnas en dag då allt redan förlorat sitt ordningsnummer.

Spår är nog en av de få romaner jag skrivit som inte ska filmas med en endaste lång tagning.
    - Var inte rädd, säger romanen. Lita på mig.

SvenÅke - Polisman I Småstad - Gidlunds Förlag 1988 Den andra är ett magiskt tal för vem som helst. Ska man räkna statistik eller ockulta företeelser är siffrran två mycket värre än de andra siffrorna. Tro mig.
    Ungefär samtidigt med min första utgivna bok kom min andra: SvenÅke - Polisman I Småstad. Egentligen ett avlönat beställningsarbete i en serie böcker om arbetsliv i lättläst format. Det viktigaste med denna bok var att jag tagit steget från wouldbe-skrivande till utgiven-författare-gånger-två (vilket är det heliga nummer som skiljer Utgiven från Utgiven-igen).
    Och detta skedde samtidigt, överallt, utan någon särskild ordning eller tanke.

SvenÅke - Polisman I Småstad är en tunn fotobok om precis det som titeln säger. Allt är tydligt och utan ironier - precis som en bok om poliser ska vara.

Har du ingen bok i din bokhylla som du läst, rekommenderar jag denna smakfulla historia. Den sammanlagda textmängden med bokens fixerade radavstånd ryms på nio A4-sidor och bilderna är ståtliga.
    Många år senare fick jag ett brev från förlaget som frågade om jag ville köpa en låda ur det lager som fanns kvar av boktrycket. Det var då nästan tjugo år sedan den kommit ut och jag trodde den var slutsåld sedan länge. Jag frågade hur många böcker som fanns kvar och fick veta att det var ungefär 1800 stycken.
  - Hur många vill du ha, frågare förläggaren.
  - Alla, svarade jag omedelbart.

Som Man Bäddar - Ochsåvidare Förlag 2004 Fyra är idrottens hatplacering.
    Min fjärde bok var den roman jag mest av allt älskade på alla sätt: Den skrevs under en intensiv period där hela jag var som ett öppet sår: precis mellan en del av mitt liv och nästa. I och med romanen Som Man Bäddar förstod jag på allvar så religiös jag ändå var - om jag någonsin tvivlat. Två veckors skrivarresa på Lanzarote och tre veckor framför datorn direkt när jag kommit hem.
    Och på den trettiotredje dagen lossnade ryggstödet på min arbetsstol och datorn ville efter det inte längre starta (det har den inte gjort sedan dess - för snart tjugo år sedan). Men romanen var färdig och på den tiden säkerhetskopierade man filerna emedan sådana som jag alltid jobbade på diskett.

Som Man Bäddar handlar om en gammal man som snart ska dö. En sorts memoarhistoria. Men eftersom det inte är några självupplevda händelser är romanen mustig och dramatisk, utan krav på att vara vederhäftig. Dock har jag träffat nästan alla kvinnor som beskrivs i texten - särskilt hotellstäderskan.

Jag fick för övrigt ett författarstipendie för denna bok. Det händer inte varje dag, minsann.
    I samband med en författarkväll på Vingåkers bibliotek hade jag planerat att högläsa ur denna roman - vilket jag också gjorde. Efter att jag censurerat en del i texten. Det är sannerligen en stor skillnad på att läsa tyst för sig själv och stå på scen med publik.