Författandets Förvirrade Formelsamling

Denna sida ska försöka beskriva mitt författande, men jag vet inte hur. Let's go:

(uppdaterad 980222)

Min syster och jag har diskuterat detta med HUR man skapar, och en gemensam tråd är att vi sällan eller aldrig använder oss av synopsis. Oftast så har vi bara en lös ide om hur något skulle kunna vara, men inte så mycket mer än så.

För min del så har jag ganska ofta sedan Godnatt Gunnel försökt mig på att arbeta utifrån en tydlig struktur och/eller handling, men det har rasat efter några sidor.
  Nu senast med fragmentet Barn (november 1997).
  Man kan ju fråga sig varför. Det förefaller som att mitt skrivande i första hand är en upplevelse; att skrivandet roar och oroar mig, leder mig iväg på en resa där egentligen vad som helst kan hända. När mitt skrivande fungerar är jag ständigt förvånad. Ytterst sällan har jag något som ska "skrivas ner"; det är snarare en diskussion som pågår mellan texten och mina försök att hålla den kvar i textform.
  När så förloppet stannar (det gör det alltid) är det min sak att leta nya angreppspunkter och få igång rörelsen igen.

Rörelse, jovisst; på flera plan: Ju större textmassa desto svårare att stoppa. Och texten har sin egen massas tyngd, vilket gör den svårstyrbar om den är FÖR stor. Därtill; om texten är för löst sammansatt faller den sönder när den blir så stor att den egentligen skulle börja leva av sig själv.

Jag har löst detta genom att skriva tio tusen tecken per dag (ca fem sidor), varken mer eller mindre. Blir det mindre tappar texten följsamhet. Blir det mer förefaller texten bli alltför luftig (eller kalla det pratig).
  Men som nödgräns har jag även tre timmar (oftast mellan 1100-1400), vilket underligt nog nästan alltid motsvarar dessa fem sidor.
  Och skrivandet sker inom en timme efter att jag vaknat.
  Så, nu har jag avslöjat min kantiga dygnsrytm.

Tillägg 980222 efter 29 dagars envetet skrivande på en ny roman:

När så texten börjar leva av sig själv behöver jag bara sätta mig framför maskinen och låta den komma. Naturligtvis tar det stopp ibland men genom att gå ett halvt varv i rummet kommer den oftast tillbaka.
  Dessa tre timmars arbete blir allt mindre viktiga; jag började tufft med 90 minuter för att som värst ligga på dryga sex timmar. Nu är det fem sidor (10k) som gäller, varken mer eller mindre, och snittet tycks vara lite drygt två timmars skrivande.
  Varje dag har sitt eget tema, oavsett om jag känner till det innan eller upptäcker det under arbetets gång.
  I övrigt är det bara frågan om att disciplinera sig och sitta sina fem sidor, varje dag, inga ursäkter.


Skulle du inte hitta några länkar här i en frame under denna text, tryck här