Det är som om en enorm centralfläkt i andra änden av huset plötsligen stannar, efter år
av permanent drift. Ett ljud som är en del av lägenheten och inte minst hela husets
karaktär, ungefär på samma sätt som den gula färgen på ytterväggarna säger att detta är
ett gult hus. Med fyrkantiga balkonger.
Och så försvinner den gula färgen.
Profeten funderar om liknelsen hade varit bättre om balkongerna plötsligt blivit
runda, men det handlar om att något försvunnit, och då är inte heller färgen särskilt
illustrerande.
Men det var inte ens en fläkt som stannat, tänkte han, men avsaknaden av något invant
självklart var som om det vore något sådant. Och visst fanns det ett brus genom röret
som inte längre hördes, eftersom röret bara försvann. Eller så minns jag fel. Bara det
att försöka göra en illustration av något som tveksamt hade funnits och nu inte finns
alls, gjorde att illustrationens egenheter tog över.
Här har aldrig brusat något. Men att passagen nu är borta, är han övertygad om redan
innan han kontrollerar det. Väck, no more.