Spår

Låt mig fundera. Jag kan snart försöka berätta vad detta handlar om.

Det är som om en enorm centralfläkt i andra änden av huset plötsligen stannar, efter år av permanent drift. Ett ljud som är en del av lägenheten och inte minst hela husets karaktär, ungefär på samma sätt som den gula färgen på ytterväggarna säger att detta är ett gult hus. Med fyrkantiga balkonger.
   Och så försvinner den gula färgen.
   Profeten funderar om liknelsen hade varit bättre om balkongerna plötsligt blivit runda, men det handlar om att något försvunnit, och då är inte heller färgen särskilt illustrerande.
   Men det var inte ens en fläkt som stannat, tänkte han, men avsaknaden av något invant självklart var som om det vore något sådant. Och visst fanns det ett brus genom röret som inte längre hördes, eftersom röret bara försvann. Eller så minns jag fel. Bara det att försöka göra en illustration av något som tveksamt hade funnits och nu inte finns alls, gjorde att illustrationens egenheter tog över.
   Här har aldrig brusat något. Men att passagen nu är borta, är han övertygad om redan innan han kontrollerar det. Väck, no more.