Samtal Med Joseph

Min Gud sätter mig gärna som föredragshållare 
i en föreläsningssal, där mängden lyssnare är så 
många att jag aldrig ser ansiktet på den man som 
i bakre raderna kommenterar mig. Men det är 
alltid en man som ropar. Kvinnorna i mina fantasier 
är tysta men närvarande, dock utan ansikten.
    Bertils terapeut skulle nog ha sagt att alla i salen 
är jag själv, medan det jag kallar Gud är ett tecken 
på mitt överjags behov av sakskäl. Gud bevisar 
sin existens genom att ens försöka. Och att 
placera mig som ställföreträdande Gud hamnar 
fokus på att bevisa sin egen existens i första 
hand, vilket flyttar perspektivet från Guds 
eventualitet till min egen.
    Det är därför man blir präst.