Jag Sjunger När Jag Lyssnar

090330:
   Sex lektörer färdiga och manuset är skickat idag. Håll alla tummar ni kan komma på.

090326:
   Fyra och en halv lektör är färdiga. Skulle ha rensat version 2 av romanen men dagarna går och jag promenerar mest i den smältande nysnön. Och mer snö kommer i morgon.

090304:
   Två lektörer är redan färdiga - och tillräckligt positiva. De små justeringarna skjuter jag upp ett tag i avvaktan på ytterligare färdiga läsare.

090215:
   Återstår det vanliga körandet genom en rättstavningsmaskin samt sätta ihop ett soundtrack till premiären. Mudvaynes låt Not Falling är albumets första melodi. Det är i sanning Monikas sång.
   Förväntat lektörsutskick senast om några dagar.

090120:
   Och det var de planerade sidorna fram till 200-sidors-hurra.
   Nu ska romanens avslutande del studeras, sedan börjar jag från sida ett och ser hur det ser ut. Miljö? Är inte sådant ganska larvigt egentligen?
   Däremot tror jag denna roman är ganska lättarbetad eftersom den haft en uttalad plan att arbeta med, samt ett händelseförlopp som jag redan från sida ett kände till (det är inte alltid så).

090104:
   Skulle ha avslutat romanen redan innan jul, men noterade att den mängd trådar jag hade bara nödtorftigt kunde knytas ihop. Så jag bestämde mig för att stanna på sidan 185 och fortsätta efter julhelgen, dvs efter den 15 januari.
   Det kommer sannerligen att bli spännande.
   Därtill har jag lovat mig att pynta romanen med lite miljö-och-träd-å-sådant.
   Men slutdatum för lektörsläsandes start ska vara i början av februari, så nu börjar det bli bråttom.

080710:
   Jag kommer alltid att ha problem med kronologi; bakvänd eller åt andra hållet.

Men Monika är rättvänd, vilket redan från början var hennes syfte. Hon tar sig ner i en djup grop, till synes utan egen orsak - men det vet vi alla att det ska göra ont att komma till insikt.
   Även Håkan påstår att jag brukar säga: Skaffa en motorcykel, vilket inte alls är särskilt snällt av mig. Men Monika är heller inte så vänlig.
   På tal om Håkan så tillägnar Monika en och annan flaska vin till honom. Ganska många egentligen. Hon har tillräckligt.

Är det tydligt att jag hurrar för min roman som just fyllt Hundra Sidor? Hurra!

Jag gissar att romanen är en trestegsraket som just börjat sin andra del. Det kan man visserligen aldrig veta, men lyssna på vad hon säger och försök förstå att i botten är hon egentligen lika olycklig som precis vem som helst.
   Att jag då anser mig lycklig, gör konflikten desto tyngre.

Monika, älskade.

Men det är mer än så: Denna roman är den tionde jag skriver sedan starten i Göteborg på Älghagsgatan, så visst är det ett jubileum.

Jag älskar listor:
   Gabriella (1984).
   Godnatt, Gunnel (1987).
   Shahriars Nätter (1988).
   Gudars Kärlek (1990).
   Borta Bra (1996).
   Som Man Bäddar (1998).
   Efter Vatten (2003).
   Evangelium (2005).
   Spår (2008).
   Jag Sjunger När Jag Lyssnar (nu).

080530:
   Ännu är inget skrivet om Monika, men snart snart.

Romanen har just passerat de första obehagliga sidorna där vem som helst skulle bli orolig för vad man håller på med, men enligt traditionen ska det inte skrivas om romanen förrän sidan hundra har passerat.

080428:
   Romanstart.