Jag Sover När Jag Lyssnar

Hon blir kvar i skafferiet där det står så mycket underliga
saker bland alla tomflaskor. Bland annat en glasburk med
plåtlock, precis en sådan som hon drömde om. Hon ställer
den på bordet, hittar självhäftande etiketter i byrån och en
favorittuschpenna. Sätter sig sedan vid bordet och biter på
pennan.
— Vad ska jag kalla dig? Jag vet ju inte ens om du var kille
eller tjej. Kan man få med sig fostret hem, på samma sätt
som sin visdomstand? Vad vill du heta, lille vän?
    Hon fyller vatten i burken till två tredjedelar och funde-
rar på hur ett foster skulle kunna se ut. Lägger lite sallad i
burken så att han har något att äta. Definitivt en kille. En
liten Roger. Med etiketten klistrad på burken vinkar hon till
sin skapelse, och hon är övertygad om att det är något som
vinkar tillbaka.
— Sov, lille Roger, klockan är mycket.