24 July 2021, Saturday 15:39 PHP: 170 sidor skrivna på romanen och nu börjar det dra ihop sig.
    Alldeles för varmt ute och hjortarna har slaktat planteringarna, men nu används buddistiska heliga tygremsor som är preparerade med anti-hjort-böner.
    Stand-by.

13 July 2021, Tuesday 20:12 PHP: 135 sidor och det borde innebära att jag har ungefär fyra arbetsveckor kvar. Precis som planerat.
    Mitten av augusti, alltså, borde det vara punkt för det mest lättlästa jag skrivit på årtionden.

11 July 2021, Sunday 17:00 PHP: Vad är avvisandet? I mycket handlar romanen Kompost om det. Att avvisa och bli avvisad, men ännu mer om att inte göra någotdera.
    Väx upp, säger min huvudperson ilsket.
    Till vad, svarar vi.

Om man inte vet vad man väljer bort, är problemet en smula mer komplicerat.
    Vad vill du med ditt liv, det förgångna, och framtiden?
    Jag förstår inte vad du pratar om.

10 July 2021, Saturday 14:08 PHP: Sidan 115 skriven och det är en enkel historia om olyckliga människor.
    Lyssna på Amelia Adamos sommarprogram. Det var inspirerande. Om att livet fortsätter, sade hon. 74 år gammal.

05 July 2021, Monday 12:50 PHP: Starten på romanen Kompost var den 6 juni, och idag skrev jag sidan 100.
    Samma dag som vår ettåriga bröllopsdag, minsann.

01 July 2021, Thursday 13:25 PHP: En tredjedel av romanen (gissar jag) skriven, drygt 82 sidor. Det skulle i teorin ge ett avslut om två månader. En sommarroman alltså.
    Och nu har katten Dempsey vaknat.
    I helgen får hustrun födelsedagspresenter. Undrar om hon gillar Karibienkryssningar?

22 June 2021, Tuesday 14:01 PHP: Landat hemma, pysslat med hustrun (och en del Linux, med fotbollen).
    Nu fortsätter romanen.

16 June 2021, Wednesday 11:37 PHP: Två veckor i norr med en ny roman drog med sig en massa emotionella beslut.
    Eller så är hela detta år präglat av att min far dog, så att det har blivit så mycket viktigare att ta hand om det som är viktigt.
    Äsch, läs Vigdis Hjort så förstår ni vad jag menar.

02 June 2021, Wednesday 17:50 PHP: Nej, jag missade inte att mitt MC-kort firade tjugo år igår. Skyller på att jag sysslade med packning och uppackning i en miljö som i mycket påminner om Flensma och Sibbahult (måttlighet är en dygd).
    Hurra för det körkort jag aldrig ångrade. Hade jag inte fixat det för tjugo år sedan (och en dag) skulle jag ha gjort det månaderna senare.
    Det finns saker man aldrig ångrar, även om följderna blev katastrofala.
    Glöm inte det: Ånger är när man gjort fel, inte annars.

27 May 2021, Thursday 18:34 PHP: Femhundra miljoner danska pengar.
    Det är inte varje dag jag får stipendium.
    För övrigt samma vecka som igelkotten visade sig på gården (förra gången var 2004) och kattugglan har för första gången visat upp sin flickvän som han bor med i ladan.

21 May 2021, Friday 21:50 PHP: Ett tillägg till mina Linux och Macsidor (se vänster marginal):

Med videokonverterarprogrammet Handbrake (för Linux, och MacOS 64bit, dvs senare än 10.6) försöker jag få ordning på alla de donerade avsnitten av den amerikanska TV-serien som min hustru tycker så mycket om.
    Det handlar alltså om Matroska-filer. Matroska, som förefaller vara en sorts behållare där även subtexter kan rymmas, är svåra att spela upp. Jag har nyare datorer (tex min Acer som bara är sju år gammal) som vägrar, trots uppspelaren VLC (videolan). Och på sistone noterar vi att min väldigt nya Sony-TV (från 2016) spelar upp det mesta, också med undertexter, om vissa kriterier uppfylls. Tex att filen helst inte är i upplösningen 1080 eller större. Men allt oftare anser TVn att filmen är ospelbar, något som inte brukade hända för några år sedan.
    Den nyare LG-tvn (2020) gnäller inte över upplösning, däremot gillar den oftast inte videofiler med subtexten inbakad. Som mkv-filer. Matroska. Visserligen kan man kolla på filmen, men utan undertext. Eller så hämtar man en srt-fil från någonstans-på-internet och kompletterar, trots att texten redan finns där (men inte syns).
    Så: Vi har filmen, med undertext. Men på något sätt i fel format för den maskin vi vill spela upp den på.
    (kort parentes: Går filmen att spela på datorn? Finns det hdmi-anslutningar på dator och tv, samt en sladd som passar dem båda? Och en vettig ljudmaskin att ansluta till datorn? Ni förstår vad jag menar, men ursprungligen (2016) köpte jag en TV som inte hade crt-ingång (efter ett årtionde med att använda TVn som datorskärm), dock hdmi - som inte min dator hade. Jo, min Acer som bara är sju år gammal, har hdmi men till i stort sett ingen nytta alls då den knappt orkar med sig själv. Men den är fantastisk att skriva romaner på, så jag förlåter den allt)
    Och här kommer programmet Handbrake (www.handbrake.fr) in i bilden (finns också för Windoes, sägs det).
    En videohanterare från en fransk hemsida. Så långt har jag konverterat de olika avsnitten ett och ett på min nyaste Lenovo under Linux (Ubuntu med Mate), då jag inte helt förstått hur kösystemet fungerar. Varje avsnitt är uppåt 90 minuter och har tagit lika många minuter att konvertera, från mkv till m4v i 720 (som alla mina datorer och tvapparater klarar). Den stora finessen är att Handbrake kan "bränna in" undertexten i slutresultatet. En fil, med garanterad funktion, synk och undertext.
    Under Linux är det lätt att installera och arbeta med. I MacOS är det till och med något lättare att få fart på, och skapa de fåtaliga inställningar som behövs.
    Nu återstår det att se om Macen lyckas fixa alla köade avsnitt med inbränd undertext, medan vi sysslar med mer intellektuella arbeten. Som att skriva denna betraktelse.

18 May 2021, Tuesday 15:02 PHP: I förberedelserna inför sommarens skrivarresa läser jag sådant jag redan skrivit. Och denna text fyller alldeles snart trettio år:

Exil (tryck på länken, pucko)

Jag känner igen det jag på den tiden alltid var rädd för: Det småroliga, med korta beskrivande meningar utan närvaro, och ett sorts passivt berättande. Huvudpersonen gör inget, han beskrivs göra saker. I texten går han till tidningskiosken, säger han, men promenaden är inte där. Läsaren får aldrig följa med, trots att han gjort promenaden nästan dagligen i tre år.
    Det har gissningsvis med perspektivet att göra, och när jag började läsa Elena Ferrante kände jag igen detta i hans text (jo, Elena är en pseudonym för Walter Lipari, mannen som inte kan glömma sin barndoms förälskelse Elena och helt enkelt lånat henne för att ge en självupplevd kvinnlig touch åt sina berättande historier): Beskriv inte. Läsaren vill uppleva.

14 May 2021, Friday 15:31 PHP: Det finns en liten historia i mig som roar. Ibland dyker den upp, och nu i arvstider kommer tanken om detta med blodsband och vad det kan göra med ens verklighetskänsla.
    Jag leker med tanken i romanen Brukar om vad som skulle kunna ha hänt om min spermiedonation hade fortsatt arbeta, och att barnen idag skulle knacka på dörren. Ett dussin femtonåringar på gården som i bussen hit har övat på att säga Hej Pappa, samtidigt.
    Ett två tre, alla på en gång.
    Men också den där tanken att en boupptecknare ringer och säger Hej, vi ser att du är med på listan över barn som Torbjörn erkänt sig skyldig till.
    Som yngre hade jag ibland en längtan efter att mina föräldrar endera dagen skulle erkänna att jag egentligen var hittad på en campingplats och eftersom jag var så vacker så tog de med mig bland tält och luftmadrasser i kombibilen.
    Lite senare började jag misstänka att det var mina syskon som var hittebarnen, inte jag.

07 May 2021, Friday 12:07 PHP: Det är väldigt mycket texter i mitt huvud idag.
    Det gillar jag (naturligtvis).
    En text som ska skrivas är ett sorts följebrev till romanen Brukar (som egentligen heter något annat), en handlingsförklaring om hur jag tänkte när jag lade upp arbetet. Det skulle ju bli en teaterpjäs, denna historia, en ändlös dialog där replikerna skulle stå för sig själva.
    Problemet med det ändlösa är just det: Efter en stund tappar man andan.
    Så, för att rädda kvar läsaren i historien lade jag in kapitelbrytningar i denna massiva textmassa på drygt 500 tusen tecken. Och sedan pyntade jag kapitelinledningarna med en kamera som svepte över situationen, bortom det rum där skådespelarna satt och väntade på nästa repliker.
    Låt personerna agera själva och se vad de hittar på.
    Väldigt snabbt lämnade den ene personen sin verklighet, för att ge den andre personen något att hålla fast vid (det är först mitt i romanen som även den andre tappar fotfästet, men ganska kort. Fotfäste kan vara en nödvändighet i ett samtal). Men dynamiken i ett samtal kan locka med sig vem som helst utanför sina föreställningar.
    Just därför är jag så väldigt nöjd med slutet. Det är ingen tvekan om att balansen i samtalet avgick med segern, oavsett händelseförloppet.

06 May 2021, Thursday 13:50 PHP: Små justeringar av mina script för att underlätta resten av mitt liv.
    Och som synes fortsätter livet, strax i en röd bil och fortsatt meningsfullhet med kvinnan jag älskar.
    Och katten!

Passerade texter: alldeles nyss.