La historia del författandet.

I den takt jag orkar se sanningen i vitögat.


28 mars 2008
(12 maj 1998, 15 augusti 2002, 31 augusti 2003, 8 november, 29 november 2003, 1 augusti 2004)

Det hela började i Göteborg, där jag som elektrisk basist gjorde mitt bästa för att hitta uttrycksvägar för min känslosamhet. Att jag alltid skrivit är sant, men inte med sikte på att publicera mig. Då ville jag hellre bli rockstjärna, och i Göteborg 1983 spelades det i källarlokaler tills öronen blödde.

Självklart tröttnade jag. Det gör många som hamnat något bredvid det de eventuellt är begåvade för, och därtill inte har disciplin nog att kompensera snedträffen.

I samma veva gjorde jag vapenfri tjänst, träffade den kvinna jag så småningom gifte mig med (och sedermera skilde mig ifrån), samt köpte mig en Halda med A3-vals och utan pling, på Sarons loppmarknad.

Nu blir vi jävligt sentimentala.

Några månader senare hade jag med ett (1) pekfinger färdigställt den första och enda versionen av Gabriella - magbok sanningar; argument för och emot (1985). Ungefär 6000 rader roman, dvs kanske 200 sidor (beroende på hur man räknar).

Tolv (12) förlag refuserade denna.

Men men; från en geografiskt positivt belägen plats norr om Motala (Zinkgruvan finns kvar; jag hälsade på sommaren 2007 det skrivarhus i Dalby jag hyrde för så länge sedan), skrev jag KarlElofs Sommar (1985) (tror jag den hette; må den vila i glömska), och började sedan (hösten 1985) på BiskopsArnös skrivarkurs (två terminer).

Efter den alldeles utmärkta utbildningen (rekommenderas) sammanställde jag en novellsamling 1986 (undrar vad den hette) och fick uppmuntrande tillrop av ett par förlag.

Sökte och fick ett arbetsstipendium för en LättLäst bok (Gidlunds Förlag - 88) och hade inte arbetet med den dragit ut så infernaliskt på tiden, så hade SvenÅke - polisman i småstad varit min debutbok.

Å andra sidan vete fan vilken som kom ut först.

För pengarna från den lättlästa boken, åkte jag och min nyligen blivna hustru till Spanien på flera månader, där jag skrev Godnatt, Gunnel. Den gavs ut av Bonniers Alba på våren 1988.

Shahriars Nätter (1988) skulle befästa mig på världens litterära kartor, men så blev det inte. Samtliga lektörer var tveksamma, vilket jag sörjde oerhört (hur ledsen jag egentligen blev har jag upptäckt åratal senare; jag trodde ju att det var grönt nu. Bara att bränna på och sprida mina tankar till en hungrig läsekrets).

Refuserad alltså.

Vad händer sedan? Här kommer en massa år då det hela rör till sig. Jag börjar köra taxi (hurra, så kul) och tappar farten alldeles. Jag och hustrun åker till Asien (Malaysia, Thailand etc) och där skrivs saker som jag fortfarande inte läst. Erkänner att jag börjar bli nyfiken.

Kommer hem från Asien och beslutar mig för att fortsätta; att ta om ambitionen, göra ett försök till. Hittar ett hus på Gotland och Rodarve Hage (Katthammarsvik), där jag skriver Gudars Kärlek (1990).

Hustrun säger Njäe och gör sitt bästa för att redigera kaoset. Jag är inte heller nöjd, firar detta med att köpa mig en dator (min första), renskriver åtskilliga gånger men kommer ändå ingen vart.

Och ungefär här startar EXIL (1991), en underlig historia som återknyter Gabriella med modern tid (dvs helt oläsbar, men kul att skriva). Min systers lägenhet på Folkungagatan hyrs för en månad och författandet kombineras med helgtaxikörande (kan knappast rekommenderas).

Dimman blir fullständig. Jag vet inte vad jag gjorde därefter (bortsett från att skilja mig), men inte fan blev det något skrivet (skrev jag verkligen ingenting på Kuba? Jo, ett försök till journalistik). Ett försök att renskriva delar ur Shahriars Nätter, en massa bottenlöst ilitterat fotfäste, en sorts kreativ menopaus. Programmerar i Pascal i någon sorts avsikt att ha full kontroll över mina arbetsverktyg.

Nå, jag gick på universitetet och läste Nordiska Språk. Tog inte särskilt många poäng, det måste jag erkänna. Och frilansade som översättare.

När åkte jag till Garpenberg och de 120 raderna HM? Den 15 april 1994. Frågan är vad det tjänar till att årsbestämma bottennapp. Uppe i Garpenberg (strax norr om Hedemora) lärde jag mig vad råttbajs, snö i April (hej Prince!) och jag- har- rusat- iväg- så- länge- att- jag- borde- vara- tacksam- att- jag- överlever- attacken vill säga.

Hoppar jag över ett år sedan? Antagligen. Jag skriver en Plan istället, och planen är att skaffa mig ett fast jobb för att dra in pengar till mitt författande, dvs att köpa mig ledighet.

Det som skulle ha tagit ungefär 18 månader, tog istället tre år, drygt.

Men till Cypern kom jag och skrivet blev det.

Borta Bra har tagit ganska exakt (mycket exakt) tio månader att skriva. Enligt gammal matematik ska renskrivning/korrektur ta dubbla författartiden, vilket gav mig en deadline någonstans runt midsommar 1998, men så kul skulle vi inte ha det.

Nu blev det i början av september 1997 som romanen skickades in till Förlaget.

Nåja, hittills (feb 98) refuserad av tre förlag, men ger inte upp ännu.

Skrev ett mindre arbete i november -97 som jag döpte till Barn. Blev lite väl kompakt.

Med start den 19 januari 1998 inledde jag 33 dagars författande och 10 dagars korrektur, allt i ett sträck: Som Man Bäddar må anses vara färdig. Mitt livs snabbaste arbete på 158 sidor.
  Ska i dagarna skriva ut eländet och börja sprida den till diverse lektörer. Har ju naturligtvis möjligheten att hoppa över det ledet, dvs lära mig lita på mitt eget omdöme.
  Låter alldeles för farligt.

Och den 24 mars lämnade jag in manuset till det första förlaget.

... och fyra år senare blev samma manus refuserat igen. Jag hade egentligen inte tänkt skicka det någon merastans efter förrförra året, men så tyckte jag att vafan ju. Men nej. Fyra och ett halvt års skickande, till kanske sju förlag.

Jag åkte hem från Mallorca i januari 2000 och satte mig hemma i köket med Tuva 1 och Tuva 2. Men mycket blev det inte.

Efter en del äventyrliga resor bestämde jag mig för att mitt författande var det viktigaste jag kunde göra, trots diverse förvillelser, så när jag kände att skrivandet hade överlevt bestämde jag mig för en tre veckors skrivarresa under hösten 2002. Och så for jag iväg till Teneriffa och började på Efter Vatten.

Midsommar 2003 var Efter Vatten färdig, och i oktober samma år började jag skriva på Evangelium.

Strax innan midsommar 2004 känns Evangelium färdigskriven. Drygt två år senare hade jag korrekturat, korrekturat, fått lektörskommentarer, och korrekturat igen.

Under tiden trycks Som Man Bäddar, även denna roman på eget förlag.

Och något år därefter störs jag över slutet på Efter Vatten, skriver till några sidor, och trycker boken - allt i samma andetag. Egna förlaget igen, men nu med F-skattesedel och en större upplaga. Jag gör vad jag kan för att marknadsföra mig och konstaterar ganska snart att marknadsföra mig kan jag inte alls.

I augusti 2006 börjar Evangelium sin never-ending refuseringsresa genom världen, och under tiden börjar jag mitt långsammaste romanarbete någonsin: Spår.

En månad innan tvåårsdagen anser jag att den både är färdigskriven och hyperkorrekturad. För sekunden ute hos lektörerna sedan början på februari 2008.

Och med en fundering om att själv ge ut Evangelium och väntande på Spårs lektörer, låter jag en lust att ge mig på ett annorlunda perspektiv i författandet så sakterliga mogna fram.

Återkommer, som alltid.