efter vatten
Torbjorn skog
030709
Version 2

Efter Vatten

Och så blev då ett nytt romanarbete startat hösten 02 och avslutades för några veckor sedan (midsommar 03). Ständigt en känsla av att kan jag verkligen göra detta? som fortfarande är påtagligt. Göra eller inte göra; jag har skrivit en ny roman. Med en hand. Den andra handen har mestadels legat på en kudde bredvid mig och tittat på. Oftast har jag suttit i soffor, både hemma och på skrivarresa. Den här romanen fick både Teneriffa och Kreta.

Kapitel Ett

Små tunna ljud av metall mot sten. Rytmiskt, först trevande sedan taktfast. Ingen kraft bakom, snarare meningen att ta bort små bitar av stenen enligt en plan. Hade målet varit att krossa stenen skulle det ha varit gjort för länge sedan. Men med större verktyg än vad som nu används.

Har vi varit här förut? Det är något bekant med platsen. Samma material som förr, bara annorlunda disponerat. Samma lukt. Bekant men ovant. Fränt på ett stillsamt vis. Och detta klickande pingande av metall mot sten, alltmer uppfodrande.

- Du går i cirklar, säger hon till mig, du upprepar dig, gör samma misstag gång på gång. När ska du någonsin lära dig något av de misstag du gör? Ibland känns det som att du gör fel bara för att göra något överhuvudtaget.
- Du är dig lik, svarar jag, du gillar verkligen att leta efter svaga punkter hos mig, istället för att se dina egna svagheter. Men det är inte så man blir starkare, genom att jämföra sig med en som har otur ibland.
- Ibland? Du kan ju inte lyckas med något alls. Till och med dina misstag är menlösa och löjliga. Vad är vinsten att få Karolina i säng? Kunde du inte ha valt en svårare tjej? Löjligt, fegt. Som att sparka in en öppen dörr.