En dagboksliknande
litterär sida av mig

(eller det som är en alldeles utmärkt, refuserad och numera publicerad roman).

Här är det då meningen att arbetet med BORTA BRA ska visas för en större offentlighet (ca 20 miljoner svenskspråkiga användare av Internet).

Det finns smakprov och allmän historik bortom horisonten, vilket säkerligen är en förutsättning för att förstå vad det är jag skriver om här.


29 november, 2003, lördag, kl 00:45

Frågan är om hela denna text egentligen skulle vara mer intressant utifrån perspektivet att Borta Bra aldrig blev tryckt. En sorts fåfäng strävan att komma vidare ens förhoppningar och nästintill längtan. Men så enkelt blev det inte i sluttampen.
   Jag bestämde mig för att trycka den själv.
   Inte bara den, förresten; även romanen som jag så stolt berättar att jag just har full fart på, och som också skulle visa sig omöjlig ur ett förläggarperspektiv kommer att ges ut på mitt eget förlag.

Dock; om det är intressant att se hur dagarna går i baklänges mak, är det bara att börja uppfrån och ner. Detta när man vet facit alltså.


22 Februari, 1998, söndag, kl 17:55

Refuserad av både Norsteds och Brombergs. Men men, skam den som ger sig.

Jobbar på en ny roman sedan en månad tillbaka och återkommer med detaljer så småningom.


15 december (måndag)

Visserligen var det en vecka sedan jag fick refuseringsbrevet från fd ALBA numera BONNIERS, men det kanske skulle vara intressant att ta del av det:

Stockholm den 3 december 1997

Hej!

Som jag sa i telefon har vi alltså bestämt oss för att tacka nej till romanen Borta bra. Att det är Albert Bonniers förlag och inte Alba som svarar antar jag inte kommer som en överraskning. Förlagen har ju hunnit gå samman medan ditt manus behandlats. Vårt beslut grundar sig på ett par lektörsomdömen, i vilka det bl a heter att det rör sig om "en grym och realistisk såpopera med magiska, rentav science fiction-artade inslag. Mycket originellt, men alltför löjligt till sin struktur", problem har man även med den för manus grundläggande figuren "den låtsade upptäckten av berättelse". Det blir för jargongmässigt med det ständigt upprepade redovisandet av ett infalls ögonblick: "Två, nej tre naturligtvis, katter sitter och tittar på just ingenting." Berättelsen urholkas på det sättet. Så ungefär har vi resonerat.

Med hälsningar från Magnus Bergh

Så kan det gå.


26 november (onsdag)

Surt, sade räven. Var uppe hela natten och hela dagen (har varit vaken i snart 27 timmar) och ringde Alba vid tio. Pratade på Magnus Bergs telefonsvarare. Förväntade mig att han skulle ringa tillbaka, men inte då.
  Efter några timmar så ringde jag åter Magnus Berg på Alba och fick äntligen tag på honom. Han lät besvärad, men han tog ett djupt andetag och sade med stadigare röst "Vi har bestämt oss för att tacka Nej". Jaha. Sedan sade han förvirrat och generat att han haft mycket att göra och skulle ha (paus) skrivit. Jag tänkte ett par sekunder, med tydliga utropstecken: "Dryga två och en halv månad och ni säger Nej?" men samlade mig krisvant snabbt och beordade honom (jodå) att bifoga lektörsutlåtandena i returneringen av manuset. Och så tackade jag, antagligen ganska torrt, och kände mig lite som en idiot som faktiskt hade hoppats på dem.
   Redan 1988 kände jag att det inte stod rätt till med mina förlagsrelationer. Men ändå så envisas jag.
   Satte mig ner och visste inte vad jag skulle göra. Tomgång. Inväntande av vanmakt.
   Men inte då; iväg med det, ge inte upp, vidare, nu. Klädde mig och promenerade till TBV och sökte min gamla chef för att få tillgång till datorer och skrivare.
  In i en datasal och igång med det hela; fem kopior av ett 162-sidorsmanus (borde bli mer än ett paket papper).
  Så dyker chefen upp. Hon var inte så förvånad över att ALBA nobbade. Hon var inte alltför övertygad själv över manusets förträfflighet, och envisas med att hela tiden jämföra sin bild av mig och sin bild av manuset kontra mig.
  Men en och annan intressant sak sade hon faktiskt: "Hade manuset varit mer intellektuellt så hade det hamnat i en genre av intellektuell svårförståerlig prosa. Men nu anar man att här kunde det bli något och där kunde det bli något; äsch, ge författaren några böcker på sig, så kanske han mognar så småningom".
  Hon höll en vag tumme för Norstedts. I alla fall jämfört med Alba, som hon uppenbarligen inte rankade särskilt högt. Och särskilt inte nu, fyllde jag på, när Alba ska gå upp i Bonniers även till namnet. Men som jag fattade det, så var hon tveksam.
  Chefen har jobbat tio år på Norstedts Förlag.
  Nä, hon gillade inte GodnattGunnel heller (i det avseendet är hon i minioritet, tack Gud).
  Så var utskriften slut och jag förvånades över att det gått så snabbt för fem gånger 162. Misstänkte något meck, och vid hemkomsten insåg jag att EN uppsättning hade tagit 45 minuter. Var resten tog vägen får väl bli en överraskning (den kanske börjar skriva ut sig själv när man knackar igång skrivarservern imorgon. Okey, det bjuder jag på; fyra gånger 45 minuters skrivarkö och papperet tar hela tiden slut. Den självgenererande romanen, som ett virus i alla skrivarköer i alla datorer. Töm skrivarkön för denna gång, men imorgon är det dags igen: 4 * 162 sidor).
  Ringde Norstedts och fick tag på en tveksam Eva. Berättade så som läget var (nyligen refuserad per telefon av det förlag som redan förlagt mig en gång) och jag hörde hur hon drog efter andan. Men vad är 8*5kr i frimärken?

Första refuseringen tog alltså ganska precis 11 veckor (eller 77 dagar). Hoppas att Norstedts är snabbare.

Nej, det finns väl ingen anledning att inte skicka den vidare. Av fem personer som läst den, är det bara en som var tveksam hittills. Och när jag får manusreturen från ALBA (med förhoppningsvis lektörernas funderingar) så återkommer jag med flera kommentarer. Men den returen bör väl ta en månad att åstadkomma, i den takt ALBA hanterar manus (sade han bittert).

Frekventaste uppdateringar finns på Startsidan, men saker som är väsentliga för BortaBra kommer att ligga här (med påpekande aktuella länkar från StartSidan).


21 oktober (tisdag)

Och jag väntar. På mitt Förlag. Kul.


13 september (lördag)

En massa ny text som aldrig skickas upp till denna sida. Men nu var i alla fall romanen skickad till förlaget. Eller; det var häromdagen. Håll alla tummar. Ingenting mer att göra, annat än att vänta.
  Erkänner att jag har en viss sorg i kroppen och har haft det ända sedan jag skrev ut romanen. Slut liksom. Tom invärtes; så lång tid med texten och sedan slut. Joja.
  Detta skrivet på den nya macen, som är en IIcx (huga).


7 september (söndag)

En massa händer utan att man hinner med. Har gett en kopia av romanen till min forne chef Gunilla (hon blev faktiskt glad) men stötte på patrull vad det gällde kapitel åtta. Så märkligt; här hade man då ytterligare ett kapitel utan sans och vett, trots att allt borde ha varit lugna gatan framöver.
  Jojo, kapitlet under bearbetning denna dag (efter en smula sömn) och torde fungera smärtfritt framåt kvällen.
  Slutlektör Helen informerad om deadline. Och om hon läser detta; Hej Helen.
  För övrigt en ny mac på golvet. Snart i drift.


1 september (måndag)

Hårt liv. Har ägnat några dagar åt att vara i Heby och studerat romanen igen. Och min moder (hon mådde bra). Konstaterade att kapitel två liksom försvunnit i korrekturhanteringen, så den var det en del jobb med.
  Men nu är jag förbi kapitel sju kommen, och avslutar genomläsningen under denna vecka. Och detta på Gotland, så vitt jag förstår.
  Har lyckats bränna min skrivare, så jag ska försöka muta in mig på någon annans utskriftsmaskin. Men räkna med att romanen skickas vidare senast veckan som kommer.
  Förresten så började jag skriva på romanen den nittonde november och inget annat. Har alltså gott om tid, innan tvåårsdagen.


24 augusti (söndag)

Ska ägna veckan som kommer åt att läsa romanen igen. Väntar på min slutlektör, men vet liksom inte varför det dröjer. Föreställ er mig liggandes på en soffa under veckan (hemma hos den ömma modern) med romanen över ansiktet. Ska bli intressant. Och förhoppningsvis inga större förändringar av innehåll och text.
  Två-årsdagen är den 19 oktober (så vitt jag minns). Håll tummarna.


21 juni (lördag)

Och i torsdags satte jag punkt för kapitel nio. Nu ska det vara färdigt, så långt (kommer i värsta fall aldrig att bli nöjd, men det är en annan femma). Skrev ut romanen på papper och ska denna midsommardag (regnar) leverera manuset till Helen. Hoppas hon kommer att gilla denna underliga historia. Jag gör det.
  Sedan ska eländet skickas till något bokförlag. Antagligen gör jag som alla andra lojala kulturarbetare och skickar den till min gamla förlag, nästan exakt tio år efter Godnatt Gunnel. Skulle de anta romanen, så borde den komma ut under senvintern -98.
  Den som lever får se.
  Tills dess ska jag börja fundera på omslag och en eventuell petigare kapiteletikettering.


18 juni (onsdag)

Ser man på; bara ett endaste kapitel kvar, sedan ska jag överlämna manuset till min slutlektör Helen.
  Men jag börjar känna mig alltmer sliten, har svårt att orka upp ur sängen efter den obligatoriska vilan efter tretimmarspassen. Nåväl, ett kapitel är en dag, och jag kan (eller vågar) inte föreställa mig på vilket det hela inte skulle kunna bli färdigt på torsdag.
  Det tycks som att jag blivit med ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Men ropar inte hej förrän det är undertecknat.


16 juni (måndag)

Trots en besvärande trötthet (två timmars sömn) så gick det faktiskt att ta sig igenom kapitel 6. Men det tog nära fyra timmar. Å andra sidan var det riktigt underhållande, kapitlet. Och noterar att dessa tre kapitel i mitten, är som olika sidor av en lömsk personlighet; man vet aldrig riktigt vad som ska ske härnäst.
  Ser framemot att ge mig på den sista tredjedelen; texter som jag inte tittat på sedan i slutet av november förra året (-96). Spännande, verkligen.
  I övrigt imorgon så får jag veta om jag ska flytta. Därtill diskussioner med min arbetsförmedlare, samt lite annat trams.


15 juni (söndag)

Tar ett kapitel om dagen. Och kapitlen 5 av 9 är lagda till handlingarna.
  Hittar underliga stavfel; visste ni att "noggrannt" stavas "noggrant"? Märkligt; att sådant liksom passerat tidigare granskningar.
  Visste ni att "interception" inte existerar i SAOL? Nå, numera gör det inte det heller i romanen.

Är så övertygad om att tiden håller på att ta slut. Återkommer på tisdag med några förtydliganden.


12 juni (torsdag)

Och kapitel två anser jag nu vara färdigt för denna gång. Inser att jag jobbat för mycket med just de tre första kapitlen; allt jag korrekturat bort förväntas ändå finnas där nästa gång jag går igenom texten. Nå, ger mig på kapitel tre imorgon, men sedan blir det text jag inte läst på länge.
  Har också tittat på en lägenhet idag. Vem vet; jag kanske flyttar till önstra Södermalm så småningom. Med Balkong.


11 juni (onsdag)

Jag har satt punkt för kapitel ett (av nio). Känns lite underligt, men jag måste vidare. Håll tummarna. Är övertygad om att jag inte längre har obegränsat med tid på mig. Vilket kanske är på tiden.


4 juni (onsdag)

Ser man på; väcktes av min fd chef som skällde på mig. Härligt. Det får en att känna att man lever. Sedan bestämde jag mig för att ta dagen på allvar, och satte mig ner med romanens första kapitel. Fick en smula medvind och fortsatte med kapitel två. I den här takten är jag färdig till milleniumskiftet. Eller midsommar.
  Har en cykeltur som upprepas varje dag: Från hemmet på Timmermansgatan, via Swedenborgsgatan och Magnus Ladulås, Åsögatan till Götgatan (följ den rakt ner till Skanstull), vänster vid Ringvägen, vidare till Renstierna (och glor på det hus jag funderar på att flytta in i; korsningen Bondegatan) och sedan Bondegatan, Nytorgsgatan, Skånegatan, Östgötagatan, Folkungagatan, Götgatan, Medborgarplatsen (är det INGEN som känner igen mig och ropar Hej, du, Tobbe!), Fatbursbrunnsparken, Fatbursgatan och hemma igen. Färden brukar ske vid halv åtta-snåret på kvällen, så ställ er vid vägkanten och heja på.


26 maj (måndag)

Och introducerar min Mac Colour Classic i HTML-arbetet (bäva månde PPCarna!).
  Har undanröjt en del streberhinder och sörjt det hela i en vecka. Men men, satte mig ner vid en av demondatorerna med en Bibel i handen och fann katthår under mina armar. Har fått de saknade sidorna och ska göra ett förhoppningsvis fruktbart försök att få ner det hela i manuset. Härmed går jag in i den astrala världen, med god hjälp av de evigt trogna. Följ med, nu borde ingenting kunna stoppa romanen.


2 maj (lördag)

Allt hade naturligtvis kunnat vara värre. Jag har just sagt det till min syster, och min syster har tittat undrande på mig. Vad det gäller romanen, så slog det mig plötsligen vad det var som saknades, vad det var för insikt som jag ännu inte fått. Kul. Så synd att det kommer att dröja innan jag kan ta itu med det hela igen. Nu är jag liksom lärare igen, men denna gång har det fått lite större och mer omvälvande proportioner. Håll tummarna, mina fans.
  Är det bara jag som skriver offentlig dagbok?


21 april (måndag)

Jo. En sorts tung suck. Förstår inte vart all tid tar vägen, men inte tycks det blir särskilt mycket gjort. Törs man anta att jag helt enkelt är för feg för att våga avsluta korrekturandet? Har inte ens skrivit in helgen den femte-stjätte aprils justeringar. Två veckor sedan.
  Till och från kommer det hysteriska funderingar på att skriva om alla mina hemsidor; riva sönder för att bygga bättre, men så blir jag sittande med evighetslånga resonemang för mig själv. På sätt och vis verkar det vara en sorts förberedande paus just nu. Något jag bara ska ta in, utan alltför många analyser.
  Till den som känner sig träffad: Förlåt.


1 april (tisdag)

April April. Men det var en bra helg; fyra dagars intensivt korrekturande och äntligen känns det som om jag styr, istället för romanen. Men visst behöver jag mera tid, hur underligt det än kan låta. Kommer snart att starta två räkneverk, bara för att visa hur mycket TID som bara passerar utan att jag kan göra så mycket åt det.
  Var är alla snälla påhejande email?


26 mars (onsdag)

Har man lite tur nu, så är detta skrivet med hopp i stämman; i morgon börjar påsken, vilket ger mig en hel del tid att åstadkomma något vettigt. Och det kanske är dags att komma någonvart; inga pedagogiska gärningar väntar (på en månad), vädret är uselt, ekonomin sedvanligt strax under knähöjd. Jag undrar vad jag egentligen har att välja på (med glatt tonfall)...


21 mars (fredag)

Härmed vänder jag på historiken, så att man ska slippa ta sig igenom månader av ursäkter.
  Har börjat igen. Snuttade igenom kapitel ett och inser alltmer att jag måste bränna på om det någonsin ska bli färdigt. Fick något som påminner om en titel i huvudet, och har stött den tillräckligt (tror jag):
Borta bra
Tvekan. Men jag har några extradagar under påsken som absolut ska vikas åt Gin och romanen (i valfri ordning).
  Har man sett; det var en månad sedan sist...


21 februari

Håller på med allt annat än romanen...


15 februari

Och ytterligare en välförtjänt helg är till ända. Men det är med ett sorts sorg i hjärtat (baken har två) jag konstaterar att romanen åter får vila en smula; nu är det PowerPoint och Word som gäller ett tag framöver (jag har fått jobb!).
  Joja, det ger sig nog. En rörig vår är alldeles snart här.


12 februari

Godmorgon. Mys pys; med ohyggligt dåligt samvete gav jag mig ikast medkapitel 2. Klockan närmade sig midnatt och så slog det mig att jag alldeles har missat... nå, det får man upptäcka så småningom.
  Ett visst hopp, alltså. Enda dimman på min himmel är min kassa ekonomiska situation, men den är vad man kallar självförvållad. Uppmuntran emottages som vanligt per email (tack alla!).


9 februari

Nej, jag har inte dukat under. Tidsnöd (världens bästa ursäkt). Kapitel ett bearbetades och lämnades till nästa varv. Det stora arbetet blir sannerligen där. Kapitel tvås första rader tittades på, sedan somnade författaren i fåtöljen. Och så passerar en helg (min syster fyllde år!). Var inte ledsen; det ska bli färdigt.


5 februari

Biter i sten. Hårda nötter att knäcka. Behöver sannerligen kärlek. I dennatakt är jag färdig till sekelskiftet.


4 februari

Den duktiga korrekturläsaren har tagit sig igenom 4 av de dryga trettio sidor som särskilt ska ägnas åt. Sannerligen vid gott mod; detta kommer att bli en fantastisk historia. Mitt kommersiella genombrott (eget radioprogram, pratshow i TV3, sexrådgivarspalt i Vecko Revyn och inte minst massor avkontanta medel), mitt bidrag till världslitteraturen via Månpocket.


Skulle du inte hitta några länkar här i en frame under denna text, tryck här